Sista inlägget?

Jag skrev faktiskt ett sista inlägg när jag satt på planet på väg hem från Johan i december. Men sen blev jag lite blyg och lät bli att lägga upp det. Nu hittade jag det just och tänkte att nån form av avslutning är det ju ändå snyggt att ha. Och vissa saker behöver faktiskt sägas även om man blir lite blyg. Såhär skrev jag:

"Man vet att man har det bra när man kan åka iväg på en fantastisk resa och ändå känna att man längtar hem. Det är skönt att ha rötter.

Jag råkade (ja det händer) fantisera om mitt och Johans bröllop. Tänkte att jag då borde hålla tacktalet till alla som stöttade mig i att våga skjuta upp mina studier, hyra ut min lägenhet och resa ut på okänd mark. För jag är inte särskilt modig när jag inte har någon att luta mig mot och jag är oändligt tacksam för att jag vågade. Men så tänker jag att om framtiden på ett eller annat sätt inte motsvarar vårt imaginära bröllop så skulle jag vilja få sagt mitt tack i alla fall. Så jag tar det nu, när jag sitter på planet hem och formulerar sista blogginlägget. Tack! För att jag har vänner och familj som tror också på mina mindre duktiga påhitt! Och särskilt till mamma som sa i våras 'Clara, du kan inte sitta här och räkna ut om ni kommer att få barnbarn eller inte. Ibland får man bara gå på känslan. Och även om ni inte skulle få barnbarn, så betyder det inte att det inte varit värt något.' För så är det ju.

Nu ser jag fram emot att komma hem och få fira jul och alla andra viktiga födelsedagar! Längtar!"