Det blev en stund bland modern konst. Det blev kvällscafé med livemusik. Det blev en tur till en av stans mest kända och mest liberala kyrkor. Det blev promenader i nya kvarter. Och så blev det den här bilden:
...bilden man såg i "Huset fullt" när man växte upp. Klassiskt! Men också representativt. Det är så här jag ser San Francisco: idyll, kärlek och jämställdhet i förgrunden och så lite modernitet och finansdistrikt i bakgrunden.Kyrkan jag besökte heter Grace Cathedral och är i sin senaste form relativt nybyggd. Den illustrerar en tydlig skillnad mellan USA och Europa: synen på historia. I USA skriver man fortfarande historia. I Europa är historien något som hände för många hundra år sedan, och ju fler sekler som gått desto mer historiskt blir det. I kyrkorna hemma har vi bilder av Martin Luther, här har man förstås Martin Luther King. Man har målningar av de ekumeniska möten som skett under 1900-talet. Det är befriande att komma in i en kyrka som inser att hon fortfarande är med och skriver sin egen historia. Och det känns självklart att i en sådan kyrka får både kvinnor och homosexuella arbeta som präster. Har förstås många fler funderingar att skriva på det ämnet, men vi är ju inte alla teologer.
Idag har Johan varit sjuk och hängig så vi har legat hemma i soffan hela dagen. Jaa. Om han får slappa på soffan så får jag det också! Och de stunder han varit vaken har vi hämtat igen lite svenskt kulturliv i form av "I ditt ansikte" med Magnus Betnér. Inte så dumt. Snart ska jag laga gnocchigratäng och sen väcka Johan.
