Clubs

Hade internet hemma, men nu ar det borta :( Sa det blir en kort rapport om laget, inget kul att sitta pa skolan och skriva.. (darav sa fa e-mails just nu!)

Helgen blev toppen. Hittade ett cafe till slut. Ett mysigt med bra musik och flera sorters te!
Pa lordag kvall foljde jag med Ruth och hennes kompisar ut pa stan. Vi var pa ett par fantastiska stallen med jattebra musik. Dansade hela natten!

I mandags borjade skolan. Verkar helt ok. Min larare ar inspirerad av döda poeters sallskap. Han sager hela tiden att "I'm gonna teach you to think for yourselves!" -say what? Nu? Efter 25 år? Men det ar lite roligt att han ser sig som sa viktig i vara liv. Jag ska gora mitt basta for att tanka sjalv :)

Idag ar det Clubs day. Det betyder att alla clubs och societies presenterar sig sjalva och sa anmaler man sig till de man tycker later bra. Min tanke var att ga med i lite sportklubbar, men folk verkar inte sa sportiga har. Det narmaste jag kom var att anmala mig till en Cricket club, i vilken man mest dricker öl och kollar pa cricket. Men de lovade att lara mig reglerna och de lovade massor av NZ kultur.
Annars anmalde jag mig till en vinklubb, dykklubb, trampingclub och dansklubb.
Jag anmalde mig inte till ninjaklubben, kaos (killing as organized sport), piratklubben, pokerklubben eller curryklubben. Hoppas att jag inte missar alltfor mycket.

Livet kanns toppen har nere. Ena dagen ar det sommar, nasta host, sen tillbaka till sommar. Man har ingen koll alls, men det spelar inte heller sa stor roll.

Tråkigt

Detta visste jag inte om NZ, men nu vet jag: det går att ha tråkigt här. Efter en händelserik starttid har jag sedan torsdagens togaparty inte haft mycket att göra. Jag funderade på om jag skulle ta en tur till en söt liten stad som heter Duneidin (typ), men bestämde mig för att stanna hemma och ta det lugnt i helgen. Tänkte ta mig tid att köpa en cykel och kanske cykla runt i stan lite.

Igår köpte jag min cykel. Som så mycket annat här gick det oväntat smidigt. Vad som däremot inte gick så smidigt var cykelturen runt stan. Regnet fullständigt öste ner och jag blev kvar på mitt rum med min underbara bok och flera koppar te (har dock fortfarande inte hittat något bra te här).

Nu är det lördag förmiddag och vädret är inte strålande idag heller. Men en liten cykeltur ska det nog bli. Jag kämpar vidare i jakten på ett bra café i den här stan. Hur ska jag annars klara studierna?

Det positiva med att ha några tråkiga dagar är väl att jag börjar se fram emot måndagens skolstart. Ska bli kul att få lära känna lite folk och att få komma iväg på lite tramping på helgerna.

Jag hörde att ni haft snökaos hemma och tänkte i alla fall att det kanske är skönt då att höra att även i paradiset så regnar det :)

Bilder

Jag lyckades inte så bra med att lägga upp bilder på den här bloggen. Det tar väldigt mycket tid och fungerar bara på vart tredje försök. Så jag tog Sebbes råd och använde mig av ett webfotoalbum istället. Så nu kan man se bilder från Abel Tasman på http://picasaweb.google.com/claraquist/ClarasVentyrIBilder

Nu ska jag försöka ta mig ner till stranden!

Enrolment

Igår flyttade jag in på mitt nya rum. Det luktar mögel och fukt och jag är glad att jag inte ska bo här alltför länge. Men mina flatmates är jättetrevliga. Vi turas om att laga mat och äter tillsammans. Än så länge har vi dessutom diskat tillsammans för vi har haft så mycket att prata om, men jag antar att det kommer att ändras så småningom.

Registrerade mig på universitetet idag. Puh! två timmars information, sedan tre timmars registrering. Det var segt. Känns väldigt annorlunda att gå på ett universitet som ligger helt samlat på ett område. Det känns så stort och det känns som att det är så himla mycket människor. Jag skyndade faktiskt därifrån så fort allt var färdigt, orkade inte ta mer intryck just då.

Ikväll var det jag som lagade mat. Sedan följde jag med min flatmate Ruth (från Tyskland) på någon kristen ungdomskväll. Det var mysigt och Ruth är en himla skön tjej.
Utöver henne bor jag med James, som läser fysik och är med i universitetets Tramping club. Den avser jag att gå med i. Den ordnar så att man kommer ut på vandring i NZs natur. Typ det jag är här för.
Sedan har jag en flatmate som heter antingen Joy eller Joey, jag har lite svårt att höra vad hon säger. Men förmodligen heter hon inget av det. Hon kommer från Korea och jag gissar att hon tog namnet när hon åkte hit.
Sist och minst bor jag med William. Jag har fortfarande inte sett honom och James säger att han inte är hemma så mycket. Han försöker avsluta sin PhD i Kemi, som skulle varit färdig för en månad sedan.

Imorgon ska jag försöka komma iordning: packa upp och sånt. Sen ska jag se om jag lyckas ladda upp några bilder på den här sidan. Det hänger lite på om jag lyckas hitta någon adapter som datorn passar i. Batteriet är snart slut.

Men om det är fint väder struntar jag i alltihop och sticker ner till stranden!

Abel Tasman national park

Jag sov dåligt natten till lördagen, var rädd att jag skulle försova mig och missa bussen till Nelson. Men med mina utmärkta färdigheter vad gäller sovande tänkte jag att jag kan ta igen det på bussen. Vaddå? Sova på bussen? Tydligen hade jag glömt vilket land jag befinner mig i och varför jag är här. Att åka buss på NZ är som att kliva rakt in i Sagan. Sedan vågar man knappt blinka, än mindre somna, av rädsla för att missa något av utsikten. Känslan av att Gandalf när som helst kan komma ridande över nästa krön håller ens ögon öppna all trötthet till trots. Likaså vetskapen om att när bussen svänger runt nästa kurva kommer ett helt nytt landskap att öppna sig, annorlunda än det man just befinner sig i, men minst lika storslaget.

Så det var bussresan till Nelson.

Där sov jag en natt och morgonen därpå bar det av till Abel Tasman. Ni anar inte hur det namnet klingar i mina öron! Abel Tasman är en nationalpark som sträcker sig längs NZs kust. Det är regnskogstäckta berg kantade av gyllene stränder som öppnar sig mot ett turkost hav. Det är färger som inte finns i verkligheten -utan bara på NZ.

Jag blev skjutsad med båt bort till en avlägsen plats i Abel Tasman för att därifrån börja vandringen tillbaka. Den vackraste regnskogs-/strandpromenad jag någonsin varit på. Kom fram till lägerplatsen Bark Bay: en av många gyllene stränder. Slog upp mitt tält och åt på stranden. Satt sedan runt lägerelden och tog del av andra vandrares mat och historier. Fransmännen satt och kokade musslor de plockat på stranden och tyskarna grillade en fisk de fångat från sin kajak.
Sedan var det läggdags under stjärnorna.

Vaknade strax efter soluppgången och tog med frukosten ner till stranden och morgonsolen. Packade ihop tältet och smorde in mig med solfaktor 30+ (standard här nere). Det var dags att paddla sista biten tillbaka till startpunkten. Utsikten var vacker och havet ganska stillsamt. Vi stannade på en del sagolika stränder och badade och åt och värmde oss i solen. Det var en underbar dag, men den slog faktiskt inte vandringen. Stränderna var vackrare att se på uppifrån bergen och inifrån skogen än utifrån havet.

Tillbaka till Nelson, tog en extra prommenad upp på en utsiktskulle där, sov en natt på vandrarhem och hade sedan en fantastisk bussresa hem till Christchurch, där mitt nya rum väntade på att tas i besittning..

Abel Tasman. Helt magiskt! Jag bara hoppas att Johan kommer hit och hälsar på så att jag får anledning att åka dit igen.

En overklig dag i ett overkligt land

Idag vaknade jag av smset som meddelade att jag fatt det rum som jag i onsdags tittade pa och ville ha. Efter att ha dubbelkollat att internetuppkopplingen dar ar ok tackade jag ja. Man vill ju aldrig vara langre an ett e-mejl eller Skype-samtal hemifran.

Sa boendet var fixat efter bara tre dagar. Vad skulle jag nu gora? Forsokte undersoka dykmojligheterna, men kom inte sa langt innan en tysk tjej dok upp fran ingenstans pa vandrarhemmet och fragade om jag ville ha hennes busskort som kunde ta mig var som helst pa NZ. Det stamde inte med mina ursprungliga planer, men jag beslutade att vara spontan. Sa nu ska jag med hennes busskort ta mig till Nelson och darifran ska jag ta mig till nationalparken Abel Tasman, i vilken jag ska paddla kajak. Sa kan det ga. Aker pa lordag, hemma igen pa tisdag och da flyttar jag in i mitt nya rum.
Sen tyckte jag att mina planer var sa bra att jag ville fira med att ata ute pa torget i den sista kvallssolen och njuta av forsta glaset Nya Zeelandskt vin. Fick danskt sallskap och det blev riktigt trevligt.

Sa om allt gar som det ska kan jag snart lagga upp lite bilder av salar, strander och sommarsol. Men det kanns fortfarande lite overkligt och for bra for att vara sant, sa jag vagar inte riktigt tro det.

For ovrigt borjar jag smalta in har. Idag:

-gick jag hemifran utan karta for forsta gangen

-reagerade jag nar bussen borjade kora pa hoger sida (det visade sig vara enkelriktat). Men jag tittar fortfarande konsekvent at fel hall nar jag ska ga over en gata och jag vagar aldrig ga mot rott trots att inte en bil ar i narheten. Jag har en kansla av att bilar pa NZ kan dyka upp fran fler riktningar an de uppenbara 4

-horde jag mig sjalv saga "cheers" istallet for "thanks", men jag kanner pa mig att det ar en bit kvar till "cheers mate"

Pa god vag med andra ord.

Om skjuts och boende

Pa gatan dar jag bor star det en flicka pa ett horn och ser ut att vanta pa skjuts. Hon star dar hela tiden och nar hon val far skjuts sa kommer det en annan flicka och vantar. Igarkvall nar jag skulle hem var plotsligt gatan full av flickor. Det kom en bil och korde langsamt bredvid mig dar jag gick, som om den ville erbjuda skjuts... och nagon gang da tankte jag att det vore sa skont att hitta nagonstans att bo. Kanske pa en helt annan gata?

Kollar in stan

Idag har jag kollat in Christchurch lite noggrannare. Min slutsats ar den att sa lange jag ar mätt sa ar det en underbar stad. Nar jag ar hungrig ar den lite sisådär. Som de flesta stallen jag varit pa med andra ord.

Om man kan saga om Malmo att det ar en ganska liten storstad sa kan man nog saga om Christchurch att det ar en valdigt stor smastad. Forst gick jag och irriterade mig pa att det var sa mycket som inte var anpassat for manniskor. Sedan insag jag att hela stan ar skapad for manniskor med en annan livsstil an min egen :) Valdigt mycket ar tankt att likna smastaden, fast i storre skala.
Det mysiga med smastadstanken ar kanske allas vänlighet. Nar jag kom till flygplatsen igar fick jag en blomma i handen av en tant som halsade mig valkommen till Christchurch. Nar jag sedan fragade busschaufforen om var jag helst skulle ga av for att ha kortast mojliga vag till vandrarhemmet, så sa han att han skulle gora ett extra stopp for mig. Sedan tog han med sig vaxelkassan for att kunna springa in pa flygplatsen for att hamta en karta till mig pa vilken han pekade ut var han tankte stanna och vilken vag jag skulle ga darifran. Tank er det pa Skånetrafiken!

Men jag vill inte skriva for mycket, for precis nar jag trodde att jag sett hela stan och visste var jag hade den upptackte jag att stadskarnan kanske inte riktigt var dar jag trodde :) Imorgon ska jag undersoka den nyfunna stadskarnan och se om mitt omdome blir annorlunda eller om jag ocksa da kommer att tycka som bast om staden nar jag ar mätt..

har borjar det

Nej, har har man inte alla de svenska bokstaverna. Ni far anstranga er for att forsta mig anda, tills jag har nagonstans att bo och nagonstans att koppla in min egen dator!

Jag ar i alla fall framme nu! I Christchurch pa NZ! Det ar inte sa varmt som jag hade hoppats, men inte heller sa kallt som jag hade fruktat. Med andra ord sitter jag i kjol och sandaler och smafryser och tanker att jag borde ha tagit byxor och riktiga skor...

Resan hit gick snabbare och battre an vantat. Det trakigaste var faktiskt att vanta i fem timmar pa Heathrow. De har verkligen medvetet latit bli att skapa mysiga miljoer pa den flygplatsen. Tanken ar val att man ar en battre konsument om man inte forblir sittande alltfor lange. Men eftersom jag anda undviker att kopa sma toppar for hela min manadslon sa hade jag garna hittat ett skont horn med lite soft musik. Men om alla fick det - varfor skulle man da kampa sig upp till guldkorten?

Men det var inte om det jag skulle skriva. Jag skulle egentligen skriva att jag an sa lange kan rekommendera alla att aka till NZ i fem manader. Hittills har det visat sig vara en hit. Framforallt innan jag akte. Allt det dar som ibland blir lite gratt i vardagen blir plotsligt sa fargstarkt nar man inser att man ska lamna det. Jag kommer att missa en var i Malmo! Missa nar uteserveringarna snart oppnar runt Mollan (har ni sett att Tempo fatt extra trottoar nu? Det lar bli toppen!), missa varsolsprommenader med avslutande tekopp pa Simrishamnsgatan...ni vet, allt det dar...och framforallt blir det sa tydligt hur mycket jag tycker om alla dar hemma och hur gott det ar att bara hanga med dem man tycker om. Bara det gor det vart att resa ivag: att man inser hur bra man har det.

Snart ska jag lagga mig och ta igen en hel del forlorad somn. Imorgon ar det dags att borja leta boende. Min rumskompis pa vandrarhemmet ska utbilda sig till cirkusartist. Enligt ryktena kan hon jonglera med allt. Hon fragade om jag ville dela lagenhet med henne och 4 andra. Jag ska fundera pa det.. men inte sa mycket tror jag..