Idag vaknade jag av smset som meddelade att jag fatt det rum som jag i onsdags tittade pa och ville ha. Efter att ha dubbelkollat att internetuppkopplingen dar ar ok tackade jag ja. Man vill ju aldrig vara langre an ett e-mejl eller Skype-samtal hemifran.
Sa boendet var fixat efter bara tre dagar. Vad skulle jag nu gora? Forsokte undersoka dykmojligheterna, men kom inte sa langt innan en tysk tjej dok upp fran ingenstans pa vandrarhemmet och fragade om jag ville ha hennes busskort som kunde ta mig var som helst pa NZ. Det stamde inte med mina ursprungliga planer, men jag beslutade att vara spontan. Sa nu ska jag med hennes busskort ta mig till Nelson och darifran ska jag ta mig till nationalparken Abel Tasman, i vilken jag ska paddla kajak. Sa kan det ga. Aker pa lordag, hemma igen pa tisdag och da flyttar jag in i mitt nya rum.
Sen tyckte jag att mina planer var sa bra att jag ville fira med att ata ute pa torget i den sista kvallssolen och njuta av forsta glaset Nya Zeelandskt vin. Fick danskt sallskap och det blev riktigt trevligt.
Sa om allt gar som det ska kan jag snart lagga upp lite bilder av salar, strander och sommarsol. Men det kanns fortfarande lite overkligt och for bra for att vara sant, sa jag vagar inte riktigt tro det.
For ovrigt borjar jag smalta in har. Idag:
-gick jag hemifran utan karta for forsta gangen
-reagerade jag nar bussen borjade kora pa hoger sida (det visade sig vara enkelriktat). Men jag tittar fortfarande konsekvent at fel hall nar jag ska ga over en gata och jag vagar aldrig ga mot rott trots att inte en bil ar i narheten. Jag har en kansla av att bilar pa NZ kan dyka upp fran fler riktningar an de uppenbara 4
-horde jag mig sjalv saga "cheers" istallet for "thanks", men jag kanner pa mig att det ar en bit kvar till "cheers mate"
Pa god vag med andra ord.
skip to main |
skip to sidebar
