Jag sov dåligt natten till lördagen, var rädd att jag skulle försova mig och missa bussen till Nelson. Men med mina utmärkta färdigheter vad gäller sovande tänkte jag att jag kan ta igen det på bussen. Vaddå? Sova på bussen? Tydligen hade jag glömt vilket land jag befinner mig i och varför jag är här. Att åka buss på NZ är som att kliva rakt in i Sagan. Sedan vågar man knappt blinka, än mindre somna, av rädsla för att missa något av utsikten. Känslan av att Gandalf när som helst kan komma ridande över nästa krön håller ens ögon öppna all trötthet till trots. Likaså vetskapen om att när bussen svänger runt nästa kurva kommer ett helt nytt landskap att öppna sig, annorlunda än det man just befinner sig i, men minst lika storslaget.
Så det var bussresan till Nelson.
Där sov jag en natt och morgonen därpå bar det av till Abel Tasman. Ni anar inte hur det namnet klingar i mina öron! Abel Tasman är en nationalpark som sträcker sig längs NZs kust. Det är regnskogstäckta berg kantade av gyllene stränder som öppnar sig mot ett turkost hav. Det är färger som inte finns i verkligheten -utan bara på NZ.
Jag blev skjutsad med båt bort till en avlägsen plats i Abel Tasman för att därifrån börja vandringen tillbaka. Den vackraste regnskogs-/strandpromenad jag någonsin varit på. Kom fram till lägerplatsen Bark Bay: en av många gyllene stränder. Slog upp mitt tält och åt på stranden. Satt sedan runt lägerelden och tog del av andra vandrares mat och historier. Fransmännen satt och kokade musslor de plockat på stranden och tyskarna grillade en fisk de fångat från sin kajak.
Sedan var det läggdags under stjärnorna.
Vaknade strax efter soluppgången och tog med frukosten ner till stranden och morgonsolen. Packade ihop tältet och smorde in mig med solfaktor 30+ (standard här nere). Det var dags att paddla sista biten tillbaka till startpunkten. Utsikten var vacker och havet ganska stillsamt. Vi stannade på en del sagolika stränder och badade och åt och värmde oss i solen. Det var en underbar dag, men den slog faktiskt inte vandringen. Stränderna var vackrare att se på uppifrån bergen och inifrån skogen än utifrån havet.
Tillbaka till Nelson, tog en extra prommenad upp på en utsiktskulle där, sov en natt på vandrarhem och hade sedan en fantastisk bussresa hem till Christchurch, där mitt nya rum väntade på att tas i besittning..
Abel Tasman. Helt magiskt! Jag bara hoppas att Johan kommer hit och hälsar på så att jag får anledning att åka dit igen.
skip to main |
skip to sidebar
