Bil eller inte bil?

På två dagar har jag hört två historier om utbytesstudenter som köpt bil här, kört i en vecka och sedan har bilen inte startat mer. Jag som hade tänkt köpa bil imorgon. Måste erkänna att jag fått lite kalla fötter. Tänker att det kanske ändå är bäst att hyra bil medan Johan är här och sedan fortsätta livet utan bil.

De senaste dagarna har jag konstaterat att det har sina fördelar att inte ha bil. Som nu inför helgen till exempel: Tramping cluben blev tvungen att ställa in den turen jag planerat att följa med på och jag hade ingen lust att hänga på de andra på kajakhelg. Hade jag haft bil hade jag varit fri att köra vart som helst på egen hand. Istället blev jag tvungen att lämna min comfort zone och fråga några andra om jag kunde hänga på dem. Nu verkar det som att jag kommer att följa med ett gäng goa utbytesstudenter på en tur till ett par varma källor ute vid en sjö i skogen. En ganska bra lösning, tycker jag.

Fördelen med att ha bil är att man blir oberoende. Nackdelen med att ha bil är att man tror sig vara oberoende och då har man inte samma drivkraft att ta kontakt med andra.
Så jag väger fram och tillbaka - bil eller inte bil. Spännande att se hur det känns imorgon...

Ikväll ska jag ha tjejkväll med Ruth, Stefi och Marita. Det ska bli vin, choklad och tjejsnack! Hoppas att vi lyckas att inte prata om skolarbete trots att vi alla har massor att göra just nu.

En helg på den gröna och gråa Nordön

Planet skulle lyfta redan 5.50 i fredags morse, så jag fick gå upp ganska tidigt. Landade strax efter sju i Auckland och tog därifrån bussen mot Whangarei, utgångspunkten för min dyktur. Jag har fått höra av så många att Nordön inte alls är lika vacker som Sydön. Av någon anledning hade det fått mig att tänka mig Nordön som en grå ö med gråa stenar och en vulkan i mitten. Jag var därför otroligt glatt överraskad när bussen tog mig förbi vackra, ensliga stränder och frodiga subtropiska skogar som nästan vällde ut över vägen.

Men allt detta vackra, inklusive solskenet, lämnade jag bakom mig och kom till Whangarei. Precis som med de flesta städer (byar?) jag sett här tycks Whangarei vara uppförd helt utan kärlek. Staden är ett nödvändigt ont, något man måste besöka ibland innan man ger sig ut i naturen. Här mötte jag alltså den gråskala jag väntat mig.
I utkanten av det grå Whangarei ligger ett vandrarhem som jag kommer att minnas som rött. Det drivs av en vithårig, kärleksfull man, Peter, och hans kärleksfulla hustru och de sprider värme till alla som bor där.

Nästa dag var det dykning. Äntligen! Hade väntat mig kallt vatten, men 19 grader är inte så illa om man har en 7mm våtdräkt. Det var skönt faktiskt. Eftersom jag saknade divebuddy fick jag dyka med båtens divemaster, vilket är en bra grej, för han kunde peka ut var muränorna bodde. Men det var ju för rockorna jag kommit och rockor fick jag se - i mängder! Inga manta rays dock, men riktigt stora sting rays och de kom nära. En simmade precis under mig och en sov på botten och jag hade kunnat röra vid den om jag velat. Jag såg fler rockor än jag kunde räkna. Allt väl vad gäller dykturen med andra ord.

Dagen därpå hängde jag med en brittisk tjej, Mary, till Bay of Islands. Det är precis vad det låter som och sägs vara ett riktigt paradis. Det kan jag tänka mig att det är om man har solsken. Det hade inte vi. Så vi upplevde lite NZ historia istället och gick på museum. Det var en grå dag, men Johan smsade att han bokat resan hit och då var det ändå som om solen sken. På kvällen gick vi ut med ett gäng andra från vandrarhemmet. Jag vann en icke utlyst danstävling.

På måndagen fick jag skjuts av Mary till Auckland och där tog vi oss till en vacker förort full av konstgallerier. Vi prommenerade och drack te. Sedan flög jag hem till Christchurch. Kändes skönt att komma hem till huset och faktiskt känna sig riktigt hemma här, känna att man hunnit sakna kompisarna.

Idag var det kyrkans unga igen. Fantastiskt. Jag tror ju att Gud försöker tala till oss på många sätt och ett av dem är genom andra människor. Tror att jag kanske varit lite dålig på att lyssna på sistone så idag fick Gud ta i så att jag skulle höra. Det var flera personer där som sa precis vad jag just nu behövde höra och jag mår så himla bra! Det är verkligen en underbar grupp människor som jag har haft turen att hamna hos.

Solsken på NZ med andra ord, men inte så mycket utanför fönstret som innanför.

Jag tog lite bilder, men eftersom jag inte kan ta ner min kamera under vattnet saknas bilderna av det viktigaste...

http://picasaweb.google.com/claraquist/Northland

River Crossing och väder

En del blev som jag hade tänkt mig den här helgen, annat blev det inte. Det skönaste var att jag hade precis så mycket energi som jag hade hoppats att jag skulle ha. Det är så härligt att vara frisk när man precis har varit sjuk. Man njuter så mycket mer av sin egen frihet och alla sina möjligheter.

Det blev vinprovning på fredagkvällen. På lördagen blev det inte snorkling utan en skön jäsdag på stranden. Tyckte att jag lärt mig att solen tar här nere. Smorde in hela mig i faktor 30+ men glömde fläckar på halsen. Nu kommer jag att se besvärat generad ut ett par dagar till. Nästa gång ska jag vara ännu noggrannare.

Sedan upptäckte vi att hela ön firade Patrick -St Patrick! Det var tydligen något som engagerade alla, så även vi hamnade på något slags Patricksfirande. I stort kan man säga att det är som vilket fylleslag som helst, men alla har något grönt på sig. Ju fulare gröna kläder man kan ta på sig desto bättre är det.

Idag blev det river crossing som planerat. Eftersom en normal tramping på NZ innebär att man måste korsa minst en älv minst en gång, så är det viktigt att lära sig var och hur man gör det utan att dö. Vi lärde oss jättemycket. Framförallt om NZs väder. NZ har mer väder än någon annan plats jag varit på. Vi tränade på att korsa älvar i ungefär en timme. Under den timmen hann vi öva på att korsa i strålande sol, sandstorm, ösregn, hagel och slutligen åska. Vi var ganska tacksamma för att vi sedan fick ta på oss varma, torra kläder i stillsamt solsken. Det spelar med andra ord ingen roll att man bara gör en halvdagsutflykt, man måste ändå packa för allt från sommar till vinter. Själv kände jag att om älven frusit och ett snötäcke lagt sig ovanpå hade jag inte blivit förvånad.

Efter lite BBQ kände jag mig ganska trött och vi avslutade kvällen med en kopp te och en romantisk komedi. Nu ska jag snart sova och glädja mig åt att vi ställt om klockan den här helgen. Det vintertid som gäller nu!

Om universitet, modern jive och Gud

Sitter i trädgården och slappnar av efter en hård skoldag. Höll min första redovisning inför klassen idag. Känns skönt att ha den bakom sig och jag tror att det gick ganska bra även om den var lite för lång och jag hann bli trött på mig själv innan jag var färdig. Johan gör att jag inte vågar skjuta något skolarbete på framtiden. Jag vet fortfarande inte om eller när han kommer, men skulle jag få besök tänker jag i alla fall inte plugga då.

Skolan är i alla fall riktigt rolig nu. Provocerande och frustrerande ibland, men mest rolig. Jag har valt bra kurser! Vissa kulturskillnader råder mellan Lunds universitet och Canterburys. Här måste man slåss om sitt utrymme under diskussionerna (kräver att man är snabb att formulera sig på engelska - bra träning) medan hemma får man mest ursäkta att man tar plats. Här vill de att man tar ställning i sina uppsatser och argumenterar för sin tes. Hemma ska man ha en frågeställning och sedan på slutet komma fram till att det egentligen inte går att svara på den, att det kan vara både och och att det är lite för komplext för att luta åt något håll. Undrar lite vad de kommer att säga om mig när jag kommer hem..

Ikväll ska jag på andra lektionen i marenge och modern jive. Känns som en av veckans höjdpunkter, en av många :) I tisdags var en annan. På tisdagar går jag på en form av kyrkans unga. Det är jätteskönt att ha en sådan kväll som ger perspektiv och förankrar. Kyrkan är ju på något sätt alltid "hemma" även om man är väldigt långt borta. Och det är skönt med lite balans till min föreläsare som hela tiden talar om "..but now that God's dead.."

Vad som händer till helgen är fortfarande lite oklart. Det blir i alla fall river crossing på söndag. Kanske blir det snorkling på lördag, men jag har hört att det ska ösregna överallt på hela sydön.. Kanske blir det vinprovning på fredag.. Förkylningen är i alla fall nästan borta och jag känner att jag har betydligt mer energi än förra helgen, så vad det än blir kommer det att bli gött.

Mt Somers

Jag bestämde redan på fredagen att jag på lördagen skulle vara frisk nog att ge mig ut på tramping (jag lånar ett NZ ord eftersom jag tycker att det svenska ordet "hajk" är lite för belastat). Helt frisk var jag inte.

På denna första tramping var vi över sextio studenter som begav oss ut till Mt Somers, drygt en timmes bilfärd från Christchurch, eller två timmars färd med en rosa partybuss, vilket var det transportmedel vi använde.

Vi delade sedan in oss i spontana smågrupper och påbörjade den tre timmar korta vandringen med ganska kraftig stigning. Bergen på NZ ser så snälla ut. De är bruna och gröna och inte så spetsiga. Detta till trots är de ganska tunga att gå uppför. Det vittnar mina lår om än idag. Men vädret var strålande, varmare än någon av oss hade räknat med. Jag tror inte att jag såg mer än ett moln hela första dagen och det var precis innan solen skulle gå ner.

Framme vid lägerplatsen gick vi sedan ytterligare en liten prommenad längs en bäck till ett vattenfall där jag och Ruth tog oss ett dopp. Det låter fantastiskt, men vattenfall är kallare än de ser ut. Hade vi inte varit så varma hade det inte alls varit skönt.

Efter maten satt vi och tittade på den främmande stjärnhimlen. Det enda vi kände igen var Orions bälte och södra korset. Men det var helt otroligt stjärnklart och jag såg ett stjärnfall. Hade det inte varit för alla sandflies (ser ut och beter sig som knott, så jag tror att de är släkt) hade jag säkert valt att sova under stjärnorna. Nu blev det i tältet istället. Men jag hade förmånen att vakna mitt i natten av att vara kissnödig, så jag fick mig en extra runda i den stjärnklara natten. Nu hade dessutom månen dykt upp så ingen pannlampa behövdes.

På söndagen sa min kropp ifrån. Den ansåg sig inte alls vara så frisk som jag försökt låtsas. Så det var faktiskt inte lika njutbart att gå tillbaka. Även nu sken solen och utsikten var fantastisk, men jag längtade bara till min säng på Tika Street. Dit kom jag inte förrän sent och då hade jag fortfarande skolarbete kvar att göra. Med andra ord är jag ganska sliten idag. Och 60% av min koncentration går hela tiden åt till att inte klia på mina knottbett. Det går sådär.

I stort är jag i alla fall nöjd med helgen och jag tror att jag kommer att vara ännu nöjdare när jag väl återhämtat mig. Ser fram emot nästa tramping!

Här har ni bilderna:
http://picasaweb.google.com/claraquist/MtSomers

Några rader från sängen

Det är så lätt att tro att man är fri, att man bestämmer själv och att alla möjligheter ligger öppna. Igår kretsade mina funderingar kring helgen den 17-18 mars. Ska jag snorkla med rockor eller följa med trampingcluben på en vandring där man övar på att ta sig över älvar av varierande djup och bredd? Två fantastiska aktiviteter som slåss om en och samma helg! Hur kan de göra så mot mig?

Idag vill jag bara bli frisk. Vaknade med halsont och gröt i huvudet och en ovälkommen känsla av maktlöshet. Trots allt är man inte herre över sitt liv och ens planering räcker inte alltid hela vägen fram. Det är så lätt att glömma.

Jag ska försöka att ligga större delen av dagen i sängen, men har dessvärre en del att fixa inför morgondagens tramping, som jag fortfarande hoppas att jag kan följa med på.

Den goda nyheten är att de bytte min heltäckningsmatta igår och i och med det försvann den jobbiga lukten av mögel. Så nu när jag tvingas spendera en massa tid på mitt rum kan jag glädjas över att det luktar vildäpple här inne!

Om dykning och magpirr

Jag ville bara säga det att idag var det 28 grader här.

Och så har jag bokat en dyktur. Den 24/3 ska jag dyka på Poor Knights Islands där det ofta förekommer rockor och ibland (jag försöker att inte hoppas för mycket!) manta rays och sköldpaddor!! Så nu kommer det att pirra i magen på mig i tre veckor.

Men jag går i skolan också.

Helgens bilder

Det har varit en lång och händelserik helg och jag är helt slut. Sitter i sängen och önskar att jag låg ner.

Utöver en del fester och en sex timmar lång konsert idag var vi igår ute och körde i de berg som omger Christchurch. Som allt annat här var det fantastiskt vackert. Så istället för att skriva mer lägger jag upp bilderna från igår. Jag passar på att lägga upp några bilder på mitt hem också, så ni vet hur jag har det, bortsett från att lukter ännu inte går att förmedla över nätet.

Kan bara skriva det att ibland, till exempel under eftermiddagsturen till bergen, måste jag stanna upp och påminna mig om att det faktiskt är verkligt, att det faktiskt händer just nu. Så jag tittar ut över bergen och kustlinjen, känner den ljumma sommarvinden och tänker "här bor jag nu". Och det är fantastiskt overkligt och det är fantastiskt.

http://picasaweb.google.com/claraquist/PortHills

http://picasaweb.google.com/claraquist/HemmaHosMig