En helg på den gröna och gråa Nordön

Planet skulle lyfta redan 5.50 i fredags morse, så jag fick gå upp ganska tidigt. Landade strax efter sju i Auckland och tog därifrån bussen mot Whangarei, utgångspunkten för min dyktur. Jag har fått höra av så många att Nordön inte alls är lika vacker som Sydön. Av någon anledning hade det fått mig att tänka mig Nordön som en grå ö med gråa stenar och en vulkan i mitten. Jag var därför otroligt glatt överraskad när bussen tog mig förbi vackra, ensliga stränder och frodiga subtropiska skogar som nästan vällde ut över vägen.

Men allt detta vackra, inklusive solskenet, lämnade jag bakom mig och kom till Whangarei. Precis som med de flesta städer (byar?) jag sett här tycks Whangarei vara uppförd helt utan kärlek. Staden är ett nödvändigt ont, något man måste besöka ibland innan man ger sig ut i naturen. Här mötte jag alltså den gråskala jag väntat mig.
I utkanten av det grå Whangarei ligger ett vandrarhem som jag kommer att minnas som rött. Det drivs av en vithårig, kärleksfull man, Peter, och hans kärleksfulla hustru och de sprider värme till alla som bor där.

Nästa dag var det dykning. Äntligen! Hade väntat mig kallt vatten, men 19 grader är inte så illa om man har en 7mm våtdräkt. Det var skönt faktiskt. Eftersom jag saknade divebuddy fick jag dyka med båtens divemaster, vilket är en bra grej, för han kunde peka ut var muränorna bodde. Men det var ju för rockorna jag kommit och rockor fick jag se - i mängder! Inga manta rays dock, men riktigt stora sting rays och de kom nära. En simmade precis under mig och en sov på botten och jag hade kunnat röra vid den om jag velat. Jag såg fler rockor än jag kunde räkna. Allt väl vad gäller dykturen med andra ord.

Dagen därpå hängde jag med en brittisk tjej, Mary, till Bay of Islands. Det är precis vad det låter som och sägs vara ett riktigt paradis. Det kan jag tänka mig att det är om man har solsken. Det hade inte vi. Så vi upplevde lite NZ historia istället och gick på museum. Det var en grå dag, men Johan smsade att han bokat resan hit och då var det ändå som om solen sken. På kvällen gick vi ut med ett gäng andra från vandrarhemmet. Jag vann en icke utlyst danstävling.

På måndagen fick jag skjuts av Mary till Auckland och där tog vi oss till en vacker förort full av konstgallerier. Vi prommenerade och drack te. Sedan flög jag hem till Christchurch. Kändes skönt att komma hem till huset och faktiskt känna sig riktigt hemma här, känna att man hunnit sakna kompisarna.

Idag var det kyrkans unga igen. Fantastiskt. Jag tror ju att Gud försöker tala till oss på många sätt och ett av dem är genom andra människor. Tror att jag kanske varit lite dålig på att lyssna på sistone så idag fick Gud ta i så att jag skulle höra. Det var flera personer där som sa precis vad jag just nu behövde höra och jag mår så himla bra! Det är verkligen en underbar grupp människor som jag har haft turen att hamna hos.

Solsken på NZ med andra ord, men inte så mycket utanför fönstret som innanför.

Jag tog lite bilder, men eftersom jag inte kan ta ner min kamera under vattnet saknas bilderna av det viktigaste...

http://picasaweb.google.com/claraquist/Northland